Orden ragga och raggare
I
1541 års bibel kan man läsa om de förskingrade Israels barn
att "the raghade och stapladhe såsom en drucken och visste ingen
rådh meer". Numera säger vi att de raglade, men raga lever
alltjämt i svenska och norska dialekter, liksom i danskan, där
formen är rave (vackla).
Ragga är en så kallad intensivbildning till det gamla raga och
är känt från många nordiska folkmål. På
Åland och i Nyland betyder det att gå med svårighet, i
norska dialekter att gå långsamt och tungt som en gamling och
samma betydelse har ragga på Färöarna.
Har dessa dialektuttryck något samband med raggarna som raggade brudar
på 1950- och 1960-talet?
Ja, man vet i varje fall efter uppteckningar av äldre stockholmska
att en ledig droska eller bil som körde långsamt gata upp och
gata ner för att få ett "påhugg", sades ragga.
Och om en droskkusk som ställde sig vid en krog för att plocka
upp krogkunder, hette det också att han raggade.
Källa: Ord med historia av Gösta Bergman
En rörelse från 1950-talet
Raggare är ursprungligen medlem i ungdomsgrupp, raggargäng, en rörelse
som växte fram under 1950-talet. De kvinnliga medlemmarna kallades
för raggarbrudar.
Intresset för amerikanska bilar, att meka och köra omkring i dem
var raggarens största intresse. Raggarna rekryterades främst från
arbetarklassen. De markerade avstånd, inte minst genom klädsel
och musik smak, gentemot andra grupper i samma generation, till exempel
läroverksungdomens dixies.
Raggarna hade i sin livsstil påverkats av amerikanska mediala förebilder
till exempel av James Dean i filmen Ung Rebell (1955) och Elvis Presley
med den nya rock and roll-musiken.
I Storbritannien kallades raggarna Teddyboys i Frankrike Blousons noirs
(svartjackor) och i Tyskland Halbstarken (halvstarka). Nutidens raggare
har framför allt intresset för amerikanska bilar gemensamt med
sina föregångare