Orden ragga och raggare

I 1541 års bibel kan man läsa om de förskingrade Israels barn att "the raghade och stapladhe såsom en drucken och visste ingen rådh meer". Numera säger vi att de raglade, men raga lever alltjämt i svenska och norska dialekter, liksom i danskan, där formen är rave (vackla).
Ragga är en så kallad intensivbildning till det gamla raga och är känt från många nordiska folkmål. På Åland och i Nyland betyder det att gå med svårighet, i norska dialekter att gå långsamt och tungt som en gamling och samma betydelse har ragga på Färöarna.
Har dessa dialektuttryck något samband med raggarna som raggade brudar på 1950- och 1960-talet?
Ja, man vet i varje fall efter uppteckningar av äldre stockholmska att en ledig droska eller bil som körde långsamt gata upp och gata ner för att få ett "påhugg", sades ragga. Och om en droskkusk som ställde sig vid en krog för att plocka upp krogkunder, hette det också att han raggade.

Källa: Ord med historia av Gösta Bergman


En rörelse från 1950-talet

Raggare är ursprungligen medlem i ungdomsgrupp, raggargäng, en rörelse som växte fram under 1950-talet. De kvinnliga medlemmarna kallades för raggarbrudar.
Intresset för amerikanska bilar, att meka och köra omkring i dem var raggarens största intresse. Raggarna rekryterades främst från arbetarklassen. De markerade avstånd, inte minst genom klädsel och musik smak, gentemot andra grupper i samma generation, till exempel läroverksungdomens dixies.
Raggarna hade i sin livsstil påverkats av amerikanska mediala förebilder till exempel av James Dean i filmen Ung Rebell (1955) och Elvis Presley med den nya rock and roll-musiken.
I Storbritannien kallades raggarna Teddyboys i Frankrike Blousons noirs (svartjackor) och i Tyskland Halbstarken (halvstarka). Nutidens raggare har framför allt intresset för amerikanska bilar gemensamt med sina föregångare